Idag, den 30 juli, infaller Earth Overshoot Day. Det är dagen då mänsklighetens efterfrågan på naturresurser överstiger vad jorden kan återskapa under ett år, och som utgör ett tydligt exempel på människans bidrag till klimatkrisen. Men bakom den globala siffran döljer sig en central orättvisa: de som har bidragit minst till klimatkrisen är ofta de som drabbas hårdast av dess konsekvenser.
Earth Overshoot Day sätter klimatkrisen i ett större perspektiv. Den visar inte bara att mänskligheten lever över planetens gränser, utan också hur ojämlikt ansvar och sårbarhet är fördelade.
Skillnaderna mellan länder är stora. Sveriges Overshoot Day 2026 inföll redan den 4 april. Det innebär att om alla levde som i Sverige skulle det krävas motsvarande 3,9 jordklot. I Qatar inföll dagen redan den 4 februari, medan länder som Bangladesh och Kenya inte har någon Overshoot Day 2026, eftersom deras genomsnittliga resursförbrukning per person ligger under den nivå som planeten kan återskapa under ett år. Det betyder inte att de är opåverkade av klimatkrisen – tvärtom. Det visar att många av de samhällen som lever med betydligt lägre resursförbrukning ändå drabbas hårt av en kris de har haft liten del i att skapa.
Det räcker därför inte att tala om grön omställning. Omställningen måste också vara rättvis.
Torka, översvämningar, extremväder och förstörda försörjningsmöjligheter slår särskilt hårt mot människor som redan lever med små marginaler och begränsat politiskt inflytande. Klimaträttvisa handlar därför om att synliggöra sambanden mellan klimatkrisen och sociala, politiska och ekonomiska ojämlikheter. De som har störst ansvar för utsläpp och resursförbrukning behöver också ta störst ansvar för omställningen. Samtidigt måste de människor som påverkas mest av klimatförändringarna få verkliga möjligheter att delta i de beslut som formar deras framtid.
För Vänsterns Internationella Forum är detta en central del av vårt arbete. Klimat- och miljöfrågor kan inte skiljas från frågor om demokrati, representation och politiskt inflytande. En rättvis omställning kräver att fler får makt att påverka politiska beslut – inte minst kvinnor och unga, vars erfarenheter ofta saknas i de rum där besluten fattas.
Tillsammans med de organisationer vi samarbetar med strävar vi efter att stärka människors möjligheter att organisera sig, göra sina röster hörda och driva krav på förändring. Det handlar både om att påverka konkreta beslut i lokalsamhällen och om att långsiktigt stärka demokratiska strukturer.
- I ett av våra samarbeten har marginaliserade kvinnor, genom opinionsbildning, mobilisering och långsiktigt alliansbyggande, bidragit till att beslutsfattare pausade ett miljöförstörande byggprojekt. Arbetet gjorde det möjligt för kvinnor som tidigare stängts ute från politiska processer att ta plats i dialoger och förhandlingar om beslut som påverkar deras lokalsamhälle.
- I ett annat samarbete har unga genom lokala samrådsmöten samlat in prioriteringar och drivit på för att miljö- och klimatfrågor ska få större utrymme på den politiska agendan. Det har bland annat handlat om att skydda och återställa ekosystem, som våtmarker, och om att hitta lösningar som förenar lokal försörjning med långsiktigt miljöansvar.
- I ytterligare ett samarbete har klimatförändringarnas konsekvenser för lantarbetare inom jordbruket blivit en viktig facklig fråga. Genom utbildningar om rättvis omställning, gröna jobb och hållbara arbetsvillkor har unga arbetare stärkt sin organisering och sina möjligheter att påverka framtidens jordbruk både i den fackliga och politiska sfären.
Gemensamt för arbetet är en övertygelse: klimaträttvisa kan inte uppnås utan demokrati. När människor som drabbas hårdast av klimatkrisen får utrymme att organisera sig och påverka de politiska besluten stärks också möjligheterna att bygga samhällen som är både hållbara och rättvisa.